claramarie

Välkomnar vintertiden med julmust och pepparkakor!
Fan va tiden går fort! Jag fyller 16 år om en drygt månad!
Det betyder även att det är dtygt en månad till jag och Klara ska till Köpenhamn och se Paramore!!! Kommer bli AWESOME!
Nu är det äntligen lov, och jag har ingen aning om vad jag ska göra.. hmm..

Idag såg jag en film som fick mig att minnas. Minnas saker jag har lagt bakom mig eller förträngt, som jag trodde jag hade glömt. Efter skolan satte jag mig själv på ett café för att bara få en stund för mig själv. För jag känner att tiden inte räcker till. Allting går så snabbt, så att ibland glömmer du vem du är. 
Jag måste komma fram till vad som betyder mest för mig i livet. Jag tappar jämt fokus och tror att jag vill något, som inte alls är likt mig. 
Jag hittade även fram några gamla bilder på mig och vänner. Med ett litet skratt och en tår i ögat bläddrar jag igen bild efter bild och tänker på den tiden. Både de härliga tiderna, och de svåra. Ögonblick jag vill leva om och stunder jag helst av allt hade sluppit. Jag börjar fundera på hur jag hade varit om jag hade bott kvar i Danmark? Jag länktar ibland tillbaka, men önskar aldrig att jag hade stannat. För om jag hade det, hade jag antagligen inte varit den personen jag är idag. Inte lika uppriktig och våga säga vad jag tycker. Svårt att förklara varför jag känner så, skulle bli för krångligt, men kan säga att det är mycket skildnad på ungdomar i Danmark och ungdomar i Sverige. 
Skolan gör mig nervös. Orkar inte, men bryr mig. Det är två olika saker. Jag vill så mycket, men alla har en gräns, en röd lampa som säger STOP! och försöker övertyga dig att ta hand om dig själv. Jag tror det är det jag behöver.

Det ska bli skönt med ett lov.

- Clara Marie  

Du finns i mitt huvud och i mina ögon. Även om du är så långt bort, så kan jag fortfarande känna dina läppar mot mina. Jag vet att jag är vilse, borta. I mina drömmar är du min. När jag vaknar är du borta. Jag försöker förstå vad som hände. Vad som gick snett. Men sånsart du har börjat dyka ned i  tankarna, så kommer man aldrig upp därifrån. Jag måste glömma dig. Glömma allt som hette "vi". Jag ska försöka, men det är svårt. Helst av allt vill jag bara hålla om dig och aldrig släppa dig, som du släppte mig..



Dikter är inte min starkaste sida, men jag försöker

Jag var i Göteborg torsdag-lördag för att se Håkan Hellström spela på liseberg. Vi köade hur länge som helst. Lyckades ändå ta mig längst fram i mitten vid stängslet. Efter 2 och en halv timmes "förmos" (även innan konserten hade börjat, var det sånt tryck fram så att vi blev mosade ganska så reält) så började det. En efter en kom bandmedlämmarna i Håkans band inspringandes i full fart. Men energi satte först riktigt igår när den nu lite långhåriga Håkan Hellstöm steg in på scen. Han var skitsnygg, som vanligt då. Hela Liseberg skakade! Alla skrek (jag med). Han inleder hela konserten med "Tro och Tvivel". Helt fantsktiskt! Men tårarna började först rinna ned för mina kinder när det spelades "Kärlek är ett Brev Skickat Tusen Gånger". Verkligen älskar den låten. Jag skulle kunna skriva under på exakt allt han sjunger om. Varenda ord passar precis hur jag känner.. Håkans musik är mycket speciell. Den berör. Musik ska inte bara vara en text rakt upp och ned och sen en svänging melodi till det. Det måste finnas ett djup i det, en känsla. Jag tycker att om man har fått 1, 2 eller 20000 som det var på konserten, att bli rörda, då har man verkligen lyckats med sin musik. Håkan Hellstöms texter betyder något. Varenda ord kommer från hjärtat. Och han sjunger med sådan inlevelse och kärlek som smitta av sig på alla andra.
Håkans sista låt som han spelade var "Nu Kan Du Få Mig Så Lätt". Under den låten var det inte ett öga tort i publiken det kan jag lova. På mig hade de vackra svett-blandande-tårarna som förut stilla rann ned för mina kinder, förvandrats till en fontän. Jag grät och grät och grät. Jag grät både för att allt på scen var så vackert. Jag grät för att "Nu Kan Du Få Mig Så Lätt" är en av de finaste låtarna. Jag grät även för att alla andra grät och det gjorde stämmningen så magisk. Jag minns att jag kände mig lyckligt lottad för en gångs skull. Inte bara för att jag typ hade bästa platsen på hela konserten, utan även för allt innan konserten. Allt jag och mina två polare har gjort för att komma just till den här stunden. Allt var värt det! ALLT! Varenda litet problem och trubbel. 
Konserter är något av det bästa som finns om du frågar mig. Jag älskar allt med det. Kanske lite mindre mosande, men det är alltid värt det. Jag var och såg min idol, Beyoncé i Globen i Maj i år. Jag åkte upp till Stockholm helt själv, köade i 11 timmar. Men även om jag hade åkt upp själv, så fick jag massor med trevligt umgänge på direkten. Den konserten var den bästa i mitt liv. Har dock bara varit på fyra olika konserter, men ändå!
Detta var min första Håkan Hellstöm konsert. Men förhoppningsvis inte den sista om jag får bestämma. Men han gjorde mig och alla andra medvetna om att konserten på Liseberg den 18 september 2009, var den sista på ett tag… Detta är då det tragiska.

BTW... Hamnade på framssidan av Göteborgs-Posten och GT! HAHa sjuka bilder, men ganska coolt tycker jag!

 

Jag kanske ska berätta lite kort om mig själv och varför jag startar en blogg?

Anledningen till att jag startar min blogg är för att jag gillar att skriva, att förklara mina tankar eller vad man kan kalla det. Min blogg är alltså inte om själva mig och vad jag har för mig på dagarna, för det är ganska så ointresant. Utan vad jag tycker om olika saker. Komentera gärna vad ni tycker och om ni håller med mig.
För övrigt är jag en 15 årig tjej som är intresserad i dans och musik. De roligaste sakerna jag vet är, allt med musik och dans o.s.v., umgås med kompisar, konserter, rita, skriva, läsa, kläder och mitt nya intresse, blogga!